(om) 40 år?

Idag känns min kropp som en 40-årings..
- Allt bah hänger!

Hur fan kommer den att se ut när jag väl är 40?!

Folkmusik och min Far

                                                                         Sören Olsson

                                                                                      












Folkmusik har alltid varit en del av mitt liv.
Min far spelar nämligen fiol, vilket han har gjort sen sina barnsben.
Det var min fars far som lärde honom att spela och på den vägen har det varit...
Min far har medverkat i en rad olika saker inom och med folkmusiken. Jag kan tyvärr inte komma ihåg allt just nu, men det jag minns är att han har spelat i musikgruppen Simmings, sen "Sören och John-Erik", sen han har spelat för kungaparet och en massa andra coolingar!
Just nu är han aktuell med Kapellet Spiskroken vilket består av Sören (min far), Bernt, Arne och Margareta.
Man kan hitta kapellet på myspace! (http://www.myspace.com/kapelletspiskroken/music)

Denna underbara melodi har jag hört enda sen jag var liten, minns även att jag och min bror Axel har fått kompa på pianot till denna när pappa har spelat fiolen :-)
http://www.youtube.com/user/splarne#p/u/9/Di1jTyoKAok



Tack för den här gången. Hörs kanske nästa år! ;-)

Inget vettigt inlägg. Men det var en vettig dag!

HOW TO KILL A GIANT SPIDER

1. Have a dog who'll find the giant spider (which is hiding in the corner, behind the TV).
2. Have two bottles of hairspray.
3. Have a boyfriend and yourself - both really nervous and grossed out about the thick giant spider.

4. Make the spider slow - Spray it, A LOT!
5. Take a shoe and SMASH it, several times.
6. Throw it in the trashcan.

Ja, så gick det till för mig och Andreas i alla fall.
Over and Out

Hihihi

Jag är så löjligt kär i den här killen!

Tänk...

...att jag verkligen har flyttat från Härnösand.
Jag är inte längre roomie med Sarha.
Jag kommer aldrig mer vara i lägenheten där Sarha och jag bodde.
Kapitlet är över. - Känns helkonstigt! Jag har väldigt blandade känslor. Jag vet att jag gjorde rätt beslut att hoppa av plugget. Det är superskönt att få vara nära familjen igen. Men jag trodde inte jag skulle sakna allt där uppe så fort...
Inget mer springa över till Emelie och Victor för lite BB på kvällen.
Inget mer "Vill du komma o äta hos oss, Karin?" från dem, de gånger Sarha var bortrest.
Inget mer pling-plong på dörren av Pernilla och Paret runt halv nio på morgonen för att ta oss till skolan.
Inget mer "..ölöjuhsh, Sarha vakna, klockan är åtta..."  - morgontrötta jävlar...
Ja jäklar, jag trodde verkligen inte att jag skulle sakna allt så fort.
Sarhas goda mat.
Sarhas o mina vinkvällar med god mat.
Sarhas o mina kvällar då vi hade tråkigt o började härja o knasade oss.
Allt det saknar jag också!
Ja, jag tror nog aldrig man kommer ifrån saknaden.. Jag får helt enkelt lära mig att hantera den!

Mina små idioter :)

The end